För några veckor sedan var jag på en sardins begravning!
En sardin dras fram på gatorna i en vagn!
Ja, det är faktiskt sant. Det VAR en begravning för en sardin. Varje år på askonsdagen firar man denna märkliga fest. Karnevalsvagnar dras genom gatorna och efteråt följer hundratals svarta änkor.
De gråter och skriker ut sin sorg över sardinens död och bekänner förbjudna synder inför den falske prästen.
Utmed kortegevägen, som är kantad av en massa folk gråter änkorna och får hysteriska sammanbrott som gör att folk vrider sig av skratt. Helt tokigt med andra ord.!! Man kan själv hoppa in i kortegen och gråta och vifta med stora näsdukar...
Varför gör man detta?
Det finns många teorier. En är att det är av symboliskt värde och visar slutet på karnevalen och man begraver alla synder som begåtts under festligheterna och på så sätt börjar från noll när fastan inleds.
En annan är att man begravde ett revben av gris. (som man kallade sardin p.g.a. formen) för att symbolisera förbudet att äta kött under fastan som börjar vid karnevalens slut.
Under Francos tid var karnevalen förbjuden, men nu tar man igen det
med råge!
En annan teori kommer från början av 1800-talet då några studenter i Madrid hade en sardin på sin karnevalsvagn för att symbolisera avhållsamhet och fasta. För de ändamålet hade de beställt en mängd sardiner från norra Spanien. När de anlände hade de ruttnat på vägen. Då bestämde de sig för att ”begrava sardinerna” för att skämta.
”Entierro de la sardina” finns med på en tavla av Goya från 1818.
Hur som helst tar alla det med stor humor och en massa skratt. I år regnade det i Torredembarra när sardinen skulle begravas, men det hindrade inte en mängd människor att ställa upp i begravningsföljet. Efteråt går man ner till stranden där det grillas sardiner och äts pa amb tomàquet , stora skivor lantbröd ingnidna med vitlök, tomat och olivolja, nedsköljt med ett gott vin från en ”porron”.
